Därför samlar jag alltid allt på en plats när jag rensar

●Även sånt jag redan vet att jag vill behålla

●Även efter alla dessa år med KonMari

Jag gjorde en genomgång av komono för ett tag sen och började fundera på varför jag fortfarande samlar ALLT i samma kategori på en plats – trots att jag idag känner ganska snabbt vad som är ett ja och nej för mig.

Borde jag inte bara kunna titta på saken och känna efter, eller lyfta upp den från hyllan och känna?

Jo, det kan jag nog, men jag vill inte.

Och jag vet fördelarna med att samla allt i en kategori på en plats, så jag fortsätter lita på processen. Don't fix what ain't broken liksom.

Men jag reflekterade ändå över det och kom fram till detta: det gör något med både min hjärna och min kropp.

När allt är samlat:

– Missar jag inget från kategorin. Jag har stenkoll på vad jag har, hur mycket och vart det är.

– Jag slipper springa runt mellan olika rum hit och dit och bli splittrad

– Jag kan känna in en sak i taget, ifred. Fokuserat.

Men det viktigaste är inte det praktiska.

Det är energin.

När jag lyfter upp saker från sina platser och flyttar bryts kopplingarna till byrån, hyllan, rummet.

Jag vet att det kan kännas SJUKT jobbigt att flytta saker från platser. "Tänk om jag glömmer vart det stod.

Det kan definitivt kännas som en kontrollförlust bara att lyfta saken från sin plats, än mer flytta den. Bara det kan kännas rörigt i hjärnan så känner du så-du är inte ensam.

När jag flyttar saker och ställer allt tillsammans och sen håller i en sak i taget så möter jag bara saken.

Inte sammanhanget. Inte i relation till platsen.

Bara: vill jag ha med DIG vidare?

När allt ligger samlat blir det också tydligt:

-vad som är solklara ja

-vad som är “nice, men…”

-och vad som faktiskt redan gjort sitt

Jag kan lättare jämföra känslorna kring olika saker.

Jag tycker att det blir tydligare vilka saker som glittrar mest, och vilka jag är klar med.

Det blir tydligt vad jag nu är redo att släppa taget om. Jag kan fundera "varför finns den fortfarande kvar, varför älskade jag den men använder aldrig?".

En sån enkel grej hände häromdagen när jag höll i mina fina burkar med guldiga lock som klarat sig genom många genomgångar men jag BEHÖVDE möta mig själv i varför jag aldrig använde dom, fast jag tycker att dom är så fina.

När jag hade resonerat kring det och känt efter blev det tydligt för mig att jag ville säga hej då.

Det här är inget jag tvingar fram.

Det är träning.

År av att lyssna på kroppen istället för regler.

Jag behåller med självförtroende.

Jag släpper taget med självförtroende.

Och en annan grej som blivit tydlig med åren är att jag också vill ha ett ”kör in allt och göm”-skåp. En dedikerad plats för röra. När jag inte pallar plocka undan eller ställa allt på en plats, utan bara behöver köra in grejerna nånstans.

I mina tidiga KonMari-år var jag strikt dedikerad till att inte ha ett sånt skåp, jag ville göra allt "by the book" och att ALLT ska ha en plats. Och det har det.

Men jag har också lärt känna mig själv, hur jag fungerar och mitt eget flöde. Och då behöver jag ha utrymme för allt. Hela mig. Både rörigheten och ordningsheten.

För mig handlar allt om hur min hjärna fungerar, vad jag behöver och vad som servar det. Vad som skapar enkelhet och lätthet i mitt liv. Det är olika för alla, och processen ser olika ut för alla. Resultatet också, och tiden det tar.

Rensning för mig handlar inte om att bli av med saker.

Det handlar om att bli tydligare i vem jag är nu – och vem jag är på väg att bli.

Och det är väldigt enkelt att göra det med hjälp av sina saker, istället för att bara sitta och resonera med sig själv i sitt huvud.

Det blir så tydligt och konkret VAD du faktiskt väljer att spara och inte, och det kan ge nycklar till dig själv och dina nästa steg.

Om du vill börja själv finns min gratis checklista.

Vill du ha stöd i processen, då pratar vi först i en konsultation. Skicka ett meddelande så kontaktar jag dig.

/Carro